Varför får inte vi som kallas afghaner bo kvar i Sverige?

Jag kom till Sverige 2015 och var jag 16 år gammal. Jag började direkt i Sannerudsskolan i Kil och lärde mig svenska så fort som möjligt och nu går jag på Forshagaakademin på språkintroduktionsprogrammet.

När jag blev 18 år så fick jag inte bo kvar på HVB-hemmet, utan skulle ha flyttats till ett asylboende – vart vet jag inte!

Jag hade tur som får bo kvar i Kils kommun och kan fortsätta mina studier i Forshaga. Hur länge vet jag inte…!

Jag har fått mitt första avslag på min asylansökan och har skickat in överklagan. Just nu är jag väldigt orolig för att jag inte vet vad som kommer att hända med mig. Det svårt för mig att förstå varför migrationsverkets handläggningstider kan ha en sån avgörande påverkan för resten av mitt liv. Fortsätt läsa ”Varför får inte vi som kallas afghaner bo kvar i Sverige?”

Olycklig kärlek

Det finns en tjej i mitt liv och hon berör mig så djupt. Jag kände direkt att mitt hjärta började bulta när jag såg vilket vackert leende, ögon och hår hon hade. Jag tänker på tjejen varje dag innan skolan och efter skolanJag drömmer även om henne.

Men en dag såg jag att hon kom och höll en kille i handen. Jag trodde inte det var sant!

Jag blev så arg och ledsen. Mina känslor började snurra, jag trodde jag skulle svimma, tårarna började rinna nedför mina kinder Fortsätt läsa ”Olycklig kärlek”

Mina systrar ska bestämma över sitt liv!

I en del muslimska länder får inte flickor bestämma över sitt liv eller göra som dom vill som till exempel Afghanistan. I Afghanistan är det mamma, pappa och flickornas bröder som bestämmer över sina systrar. De får till exempel inte gå i skolan lika länge som deras bröder och papporna bestämmer när flickorna ska gifta sig. Flickorna kan vara så unga som 9 år och de kan inte säga till sin pappa, “att jag vill inte gifta med denna mannen”.

När jag tänker tillbaka på min tid i Iran och Afghanistan om hur flickor har det där så upplever jag att de har det hemskt. Tänk att en 9-årig flicka blir Fortsätt läsa ”Mina systrar ska bestämma över sitt liv!”

Vahid berättar om Shirin Ebadi

I historia så har eleverna arbetat med olika personer som satt avtryck i historien. Här är Vahids arbete:

Foto: Creative commons by 2.0

 

“Shirin Ebadi “

Shirin Ebadi ,född 21 juni 1947 i Hamadan (Iran).

Hon har en man som heter Javad Tavasolian, och hon har två barn som heter Narges och Negar, och hennes pappa heter Mohammad Ali Ebadi.

Hon arbetar för kvinnors och barns mänskliga rättigheter. Hon fick Nobels fredspris år 2003 för sitt jobb.

Hon får priset” för sina insatser för demokrati och mänskliga rättigheter.

“Jag är faktiskt i chocktillstånd . Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle få priset , säger hon till norsk radio. “

Fortsätt läsa ”Vahid berättar om Shirin Ebadi”

Min dag

Idag  vaknade jag klockan 7:30. Gick upp och tog på mig kläderna. Åt en ordentlig frukost bestående av ostsmörgås + ett glas mjölk.

Borstade mina tänder , tog på mig ytterkläderna och åkte in till Kil med personal för att fortsätta färden därifrån med bussen mot Forshaga. När jag sitter på bussen känner jag hur nervös jag är. Idag är dagen då jag ska spela min första riktiga Fotbollsmatch i Sverige.

Åker i 20 minuter ,sen är jag framme vid skolan i Forshaga. Träffar mina kamrater på utsidan och vi går tillsammans in och börjar våren första lektion som är matte .

Idag har vi prov, men eftersom mina tankar hela tiden finns på fotbollsplanen har jag mycket svårt att koncentrera mig. Klockan går sakta men säkert och snart är skoldagen slut. Åker till Ilanda där matchen ska vara. Är så nervös att mina ben skakar.

Jag tror att jag inte är så duktig på fotboll och att det ska gå illa men idag får jag motsatsen bevisad för mig. Jag spelar jättebra och vi vinner överlägset med 5-2. KBK och jag har lyckats med det otänkbara: att slå Hertzöga. Jag åker hem med en stor seger i mitt hjärta!

 

Translate »