En dag i Ahmads liv

Hej.. kompisar

En dag i mitt liv min första tiden i Sverige 12 november 2016.

När jag kom till Sverige kände jag mig jättekonstig för att jag kunde inte prata svenska med svenskt folk. När jag första kom till Malmö träffade jag många svenskar. Jag försökte att prata med de för jag behövde att köpa tågbiljett men jag kunde inte prata svenska. Då hittade jag en man som pratade mitt språk, pashto. Jag hälsade på honom och frågade om han kunde köpa en tågbiljett åt mig till Göteborg.

När jag kom fram till Göteborg då träffade jag i centrum 2 personer från migrationsverket. De sa någonting till mig men jag förstod ingenting. De hjälpte mig att ta mig till migrationsverket där fick jag fylla i papper och vänta i många timmer. Efteråt kom en person från ett boende och tog med mig till Kinna boende och där bodde jag 20 dagar. Efter 20 dagar flyttade jag till Kil till ett boende som heter Loket. Då träffade jag mina personal som heter Anna och Sandra.

Den tiden kunde jag några meningar. Tex: jag är trött, vad heter du, och hur gammal är du. När jag träffade personalen sa de till mig hej då sä jag också hej.

De sa till mig är ni Ahmad shah Jabarkhil och Zabihullah Jabarkhil? Vi sa ja. Vi satte oss i bilen och personalen berättade var vi skulle handla mat och var tågstation låg. De sa också att ni ska börja skolan om 4 veckor. Efteråt körde de mig till ett boende. Vi fick ett rum och sov där. Dagarna efter kom det flera personalen och ungdomar. Efter 2 månader fick vi busskort och vi fick hjälp av personalen att aktivera busskort.

Den tiden kunde jag inte att prata så mycket svenska att lösa problem i min vardag. Efteråt gick vi till skolan och lärde oss svenska alfabetet och lärde oss lite grann mer svenska. På sannerudskolan gick jag i 4 månader och lärde mig svenska. affären, skolan, på tåget med svenska personer.

Detta var några dagar i mitt liv.

Tack!

Ahmad Shah Jabarkhil.

En dag i Mojtabas liv

En dag i mitt liv lördagen den 10 december

När jag stiger upp ur sängen och kollar på datorskärmen som visar tiden 09:30, plötsligt kommer jag ihåg att det är lördag idag jag har planerat att filma på ängevi gällande en julkalender.

Jag klädde på mig så fort jag kunde och ringde till min kompis Mohammad för att möta honom utanför ängevi.

Vi hann precis, vi åkte skridsko och vi filmade en kort stund och därefter gick vi  hem och  klockan var nästan 12:00.

Hemma åt jag lunch, efter lunchen vilade jag upp  mig till klockan 18:00.

Jag tillsammans med min kompis Mohammad gick till affären för att handla ingredienserna till pizza som vi planerade att baka. Eftersom vi skulle göra en film som skulle handla om “hur man bakar pizza” för julkalendern. Det tog en timme att göra pizza.

Samma kväll bjöd Ahmad mig och några av mina kompisar hem till sig. Där bakade vi pizzan och åt den och efter maten spelade vi Playstation också. Då var klockan nästan 22:00, och sen gick jag hem och la mig.

Min dag

Idag  vaknade jag klockan 7:30. Gick upp och tog på mig kläderna. Åt en ordentlig frukost bestående av ostsmörgås + ett glas mjölk.

Borstade mina tänder , tog på mig ytterkläderna och åkte in till Kil med personal för att fortsätta färden därifrån med bussen mot Forshaga. När jag sitter på bussen känner jag hur nervös jag är. Idag är dagen då jag ska spela min första riktiga Fotbollsmatch i Sverige.

Åker i 20 minuter ,sen är jag framme vid skolan i Forshaga. Träffar mina kamrater på utsidan och vi går tillsammans in och börjar våren första lektion som är matte .

Idag har vi prov, men eftersom mina tankar hela tiden finns på fotbollsplanen har jag mycket svårt att koncentrera mig. Klockan går sakta men säkert och snart är skoldagen slut. Åker till Ilanda där matchen ska vara. Är så nervös att mina ben skakar.

Jag tror att jag inte är så duktig på fotboll och att det ska gå illa men idag får jag motsatsen bevisad för mig. Jag spelar jättebra och vi vinner överlägset med 5-2. KBK och jag har lyckats med det otänkbara: att slå Hertzöga. Jag åker hem med en stor seger i mitt hjärta!