Min klass

Hej! Jag heter Wali och mina kompisar säger uzbek. Det är okej.

Nu ska jag berätta om min klass.
För det första måste vi respektera varandra,
Det är min idé. Vi är tretton elever i klassen, en flicka och tolv pojkar. De pratar olika språk: Dari, pashto, uzbekiska och persiska .

Jag tycker om att eleverna måste vara tysta när vi har lektion. Jag tror det blir bra och vi har jättesnälla lärare.

Jag hade en vän som var lik mig

När jag var 12 år hade jag en bästa och rolig vän som heter Embeba. Hon var jättesnäll som min mamma, bästa syster och en kär vän till mig.

Vi var elever och gjorde så här när vi gick i klass 6. Lektionen började klockan 13:00. Vi gick till skolan klockan 12:00 och var i olika klasser men i samma skola. Vi hade träffats på rasten och pratat om hur det gick på lektionen.

På lektionen var det 80 elever i en klass. I klassrummet fanns långa bord breda stolar för 3 elever. Svart tavla, 6 fönster och eleverna pratade mycket, ibland lyssnade de på musik. Hela tiden hörde man kritan mot svarta tavlan, och vi hade fint väder. Solen sken och det var varmt. Bladen på träden utanför skolan luktade gott som svensk höst. Ibland drack vi nånting som te och det var varmt hela tiden och gott att känna smaken av socker.

Om jag slutade först efter lektionen väntade jag på henne varje dag. Hon gjorde också så där. När skolan var slut gick vi tillsammans. Hennes hus var lite långt bort. Om jag gick hem fick hon gå ensam och jag hade bekymrat mig över henne hela tiden. För att jag hade en vän och jag gillar henne. Sen lagade jag lite mat till middag.
SÅ VAR LIVET I MITT HEMLAND MED MIN VÄN.

Efter några år lämnade jag mitt hemland (som heter Eritrea) och min bästa vän. Och flyttade till Etiopien. Jag bodde i Etiopien i 6 månader. Efter några månader kom jag till Sverige. Jag är här i Sverige nu och har bott i 1 år och 3 månader med min bror. Jag har en ny vän här i Sverige som heter Luwam. Jag hoppas att hon kommer bli en lika bra vän som Embeba.

Förut gick vi i olika klasser.
Men nu bor vi i olika länder.

Smaken av en åsnas hov

När jag var liten och var 6 år gammal hände en rolig händelse. Vi hade ”Eid” som är en högtid för oss muslimer.

Vi gick ute jag och mina två bröder Hassan och Said med mamma tillsammans för att fira och att titta på alla människor som var finklädda.
Jag minns att mina kläder var nya och fina jag hade en vit t-shirt och blåa jeans. Kläderna luktade fräsht. Vi lekte och hade roligt tillsammans.

Medan vi lekte då såg jag en liten åsna och då blev mina två bröder rädda men jag sa till dem ”var inte rädda”. Jag sa ”shshshsh” till åsnan och då började den springa efter oss, men efter en liten stund började åsnan gå tillbaka sakta, sakta och i denna stund började jag känna lite lugn så jag började springa efter den och tog åsnans svans.

När jag tog åsnans svans då sparkade den mig på munnen och jag ramlade. Jag fick panik och det gjorde jätteont. Jag kände hur varmt blod rann nerför halsen och jag såg hur min vita t-shirt blev röd. Jag hörde mamma skrika och hon och andra folk kom springande och tog mig till sjukhuset. Jag var ett modigt barn för att jag grät inte.

Denna händelse är jättenära till mitt hjärta eftersom det är ett roligt minne…

Min första match

Det hände för en månad sedan. Jag hade min första match i min boxningskarriär. Det kändes jättenervöst men spännande. När jag vaknade på morgonen kände jag mig jättenervös inför matchen. Jag försöker förbereda mig inför matchen men jag skadade min rygg en månad innan matchen så jag hade ont. Jag skadade min rygg på en viktig fotbolls match med skolan i Kristinehamn.

Jag ville inte säga till min tränare att jag var skadad innan matchen för att han inte skulle tro att jag var rädd. Jag ville inte berätta att jag hade spelat fotboll för min tränare.

Mina vänner skulle följa med mig för att se min match. Till en början ville jag inte att de skulle följa mig för att om jag förlorade matchen skulle jag skämmas men jag tänkte fel. Jag trodde att jag inte var bra men mina vänner sa till mig att du gjorde ditt bästa på matchen. Då kan jag bjuda mina vänner till nästa match. Det var spännande att boxas inför stor publik och kända före detta boxare men nu jag ska kämpa jättehårt för att jag vill nå mitt mål. Det är mitt mål att boxas på OS

Min första tågresa

Efter 3 månader på Forshagaakademin var det sommarlov och jag började åka till Karlstad för sommaraktivitet och där var det många andra elever tillsammans med mig som tränade för att lära sig svenska språket.

I sommaraktivitetsskolan brukade vi göra roliga saker tillsammans med läraren, ibland brukade vi gå ut och besöka olika platser till exempel stora biblioteket, räddningstjänsten, Mariebergsskogen och vi har även spelat golf och många andra spel.

Hur som helst, en dag bestämde läraren att vi skulle åka till Sunne för att besöka historiska platser i Sunne.

Vår lärare Alexsandra frågade oss då att välja om vi vill resa med buss eller tåg?

Vi valde tåget och jag berättade för min lärare och klasskamrater att jag aldrig hade åkt med tåg i hela mitt liv.
Jag var jätteglad eftersom detta skulle bli min första upplevelse att åka på tåg.

Vi träffade varandra tågstationen för att åka och då var det dags att åka med tåget vilket jag var jätteglad över.
Vi satt på tåget och våra lärare filmade oss och även frågade oss hur vi tyckte om att åka på tåget och till Sunne? En stund efter detta startade tåget och började gå och då tittade jag runt för att det kändes som att tåget gick till baklänges. Jag var jätteförvånad och förstod ingenting.

Till slut gick jag till min lärare Alexsandra som filmade oss och frågade henne vad är det som händer med tåget? Och varför går det baklänges? Och då hörde alla mina klasskamrater och dem började skratta jättehögt.  Men efter detta förklarade min lärare att tåget går både framåt och baklänges.

Föräldrar är förebilder

Min systers man brukar svära och röka cigaretter när han är väldigt arg. Jag kommer ihåg när han var arg. Han brukade till och med kasta de grejer som fanns runt omkring honom och då var vi rädda.  Den här vanan har även påverkat deras barn, jag menar att deras barn gör precis likadant när de blir arga.

Deras mamma som är syster till mig är så ledsen över den här dåliga vanan. En dag så var de hemma som vanligt och så blev ett av deras barn argt och gjorde precis som sin pappa och sen frågade hans pappa: ”vem fan har lärt dig att svära och kasta grejer när är du arg?” Då blev han tyst och sa ingenting till sin pappa. Men istället sa hans mamma att: “det var ju du som har lärt dem det här inte någon annan och nu gör de det du brukar göra, svära och kasta grejer som är runt omkring dem.” Efter att hans mamma hade svarat klart så blev hans pappa tyst och sa inget mer.

Min åsikt är att när man gifter sig och får barn då är man ansvarig för dem. Jag menar att barnen kommer att lära sig av sina föräldrar, vilket betyder att de kommer att bete sig precis som deras föräldrar gör. Då är det viktigt att man handlar helt rätt mot sina barn.

Det finns faktiskt olika sätt att bete sig mot sina barn. Om jag vore en pappa så skulle jag försöka att vara en bra pappa på bästa sätt, exempelvis prata lugnt och förklara att det här hon eller han håller på med är fel och visa honom eller henne det som är rätt. Då kanske de börjar att tänka, “ah just det! Det har pappa rätt i!” Man skulle kunna få dem att förstå genom att förklara noga vad som är fel och vad som är rätt. Det här är helt fel att pappan skriker åt barnet bara för att visa dem att det här de håller på med är fel eller slår barnet för att visa de att de har fel.

Drömmen om snö blev sann

När jag var liten i Iran, då var min största dröm att kunna åka skidor en dag, men tyvärr var det inte möjligt att åka i Iran, eftersom jag inte hade några skidor, det var för lite snö och det inte var en tradition i Iran att åka skidor. Jag blev intresserad när jag såg skidåkning på tv.

Nu bor jag i Sverige och som tur är det finns många skidbackar runt om i Sverige, som man kan åka skidor i. Man kan även åka skridskor. Den första gången som vi åkte  skidor med mina kompisar i Deje, var förra året.

Då hade jag en mycket bra känsla och det var jättesvårt för mig och mina vänner att åka skidor. I början ramlade jag flertalet gånger tills jag lärde mig men i alla fall var det roligt och fantastiskt.

Nu har skidåkning blivit min största favorit och jag njuter verkligen av att åka skidor. Nu väntar jag på snö så att jag kan åka skidor.

Hoppet om livet

Det var länge sedan jag och mina kompisar passerade över en bro. Hux flux föll jag i älven, mina kompisar och några personer som samlades där sa till mig: “Vi kan inte hjälpa dig och vi kan inte rädda dig.” Och sen sa de till mig: “Du kommer att dö”. Slutligen struntade jag i dem och lyssnade inte på dem och sen fortsatte jag simningen “. Emellertid kunde jag inte simma men jag försökte”. Slutligen nådde jag stranden och räddade mig själv “. När jag kom upp från vattnet sa jag till dem: “Man måste försöka och försöka hela livet”. Att våga och försöka har drivit mig att göra nya saker i livet som har lett mig in på nya spännande vägar. Våga prova nya vägar i livet!