För mig var det en fantastisk början på skolan

Det  var en sommardag. Jag var hos morfar, vädret var varmt. Jag och min kusin Dilan tänkte att det är bättre att vi går till picknick men vi kan inte  gå själva. Sen bestämde vi att vi skulle  gå till min farmors trädgård. Vi behövde några saker. Först gick vi till en affär och köpte någonting. När gick vi tillbaka hade Dilans mamma lagat mat. Vi tog  en madrass, en boll och en linjal. Nu räcker de sakerna för oss . Vi tog  alla grejerna och vi skulle gå in i trädgården, men jag var rädd  för korna där. Därför kunde jag inte gå. Vi var inte så stora, vi var 7 år. Dilan tog in grejerna sen kom hon och hämtade mig. Jag bara sprang  med henne. Hon var inte rädd . Morfars trädgård  var jättestor och det fanns  massor av träd.  Vi tog granatäpple och fikon. Vi lekte nästan två timmar. Vi kände oss hungriga. Vi åt mat. Dilan hade skadat sig men det var inte så farligt. Plötsligt  kommer vi  på att vi kunde bli blodsystrar.

Jag måste också skada mig. Jag berättade för Dilan. Hon ville inte att jag skadade mig . Men jag var envis. Jag ville göra så hon kan inte skulle säga: “Nej, det går inte”.  Jag gjorde det! Men det var inte så farligt. Hon skulle ta skall på där det kom  blod. Då  hade vi lovat  att vi ska vara med varandra, att vi ska tycka om varandra och alltid köpa samma sak. Vi lade blod på varandra. Nu på riktigt var vi blodsystrar. Vi var jätteglada! Aldrig kan jag beskriva den här känslan. Vi lekte igen. Sen gick  jag direkt hem. På fem dagar träffade vi inte varandra. Då träffade vi varandra och pratade om skolan. För att vi skulle börja skolan var vi jätteglada. Jag vet inte hur sakta de två sista dagarna gick. Jag bara tänkte på skolan: ”Vilka är mina klasskamrater?” Finns någon som jag känner där ?”, tänkte jag hela natten.

På morgonen hade vi ätit mat och jag väntade på Dilan. Det var ganska lång väg. Min mamma och Dilans mamma hade pratat med varandra på vägen. Alla elever samlades i ett klassrum. Läraren var i klassen och vi gick längst bak. Läraren hade pratat med mamma och hon gick ut sedan. Jag grät men Dilan var glad. Hon skrattade åt mig. Jag blev arg. Läraren frågade alla eleverna: ”Vad heter du?” Nästan alla hade svarat på frågan och nu var det Dilans tur. När han frågade Dilan svarade hon så här: ”Jag heter Bildik Bağtır.” Bildik betyder fin och söt tjej . Det är på kurdiska och man säger det till barn. När läraren frågade mig svarade jag: ”Jag heter Zehra Bagtir” men mitt efternamn är inte Bagtir . Dilan kollade på mig. Hon var tyst. Jag visste att mitt efternamn är Özdemir. Jag tänkte att Dilan och jag är blodsystrar, kusiner och bästa vänner och då hade jag bestämt att byta efternamn. Läraren tittade på oss och sa: ”Imorgon vill jag prata med era föräldrar”

På kvällen sa jag till mamma vad läraren sagt. Dagen efter när vi gick följde mamma med oss. Läraren sa till mamma att vi hade svarat så här. Mamma sa att mitt efternamn är Özdemir och Dilan heter inte Bildik. Efter skolan när vi kom hem skrattade alla åt oss. Då till nu vet jag att om man tycker om någon kan man inte byta efternamn och fortfarande kommer jag ihåg att alla jag skrattade åt oss.

Författare: zehra

Hejsan! Jag heter Zehra Özdemir och jag är 17 år . Jag går på Forshagaakademin. Jag tycker om våra lärare, för att dom är jättesnälla . Jag tycker om att göra nya saker.

10 reaktioner till “För mig var det en fantastisk början på skolan”

  1. Hej Sara! Jag tycker du är väldigt duktig att beskriva om dig själv. Jag undrar varför du måsta skada dig för att bli blodsyster med henne, Sara? Lycka till! 😏

    1. Hej Ahmed! Tack så mycket😊
      Om man är barn tänker man inte så bra. De bara gör som de vill. När jag var barn ville jag ha en blodsyster och om jag inte hade skadat mig och tog blod på, då skulle jag inte bli hennes blodsyster. Men det var längesen. Jag har lärt mig att blod inte är viktigt om man vill bli syster eller bästa vänner. Det var en svår fråga. Lycka till! 😇

  2. Wow, vilken fantastisk historia! Jag vill säga bara en dikt för dig och din bästa vän eller blodsyster. ”Om du är ensam, kommer jag att vara din skugga. Om du vill gråta, kommer jag att vara din axel. Om du inte är nöjd, kommer jag att vara ditt leende. Om du behöver mig, kommer jag alltid att finnas där.”

    1. Khan agha tack så jättemycket för dikten. Hon är nära mig än min hjärta och hjärna. Jag är ledsen att vi är inte med varandra och vi kunde inte klara om sina lovar😢😢 men hon är i min hjärtaför alltid ❤😢

  3. Vad bra att du berättar för oss dina historier! Jag tyckte det var härligt att läsa såna här berättelser! Fortsätt så!

    1. Hej Zeynollah! Jag tycker om beskriva mig själv. Därför att jag tycker att det är härligt och spännande. 😋 Absolut ska jag fortsätta så! Lycka till! 😊

  4. Hej Sara! När jag läste din text då visste jag att du hade en kul tid med dina vänner och det var roligt för mig när ni hade presenterat er själva i klassen som fina och söta tjejer. Det är härlig text tycker jag och jag tycker om att alltid vara barn för att det finns ingen sorg och ingen oro. Då kan man göra som man vill. Lycka till kompis!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *